det är skumt hur man kan ha vissa saker mitt framför sig men ändå inte se dom, för att det är nåt annat som råkar vara i vägen för tillfället. men ändå har man det där mitt framför sig, och egentligen är det hur tydligt som helst. men man missar det.. som att hjärnan lurar en från att se det mest uppenbara av allt. sen kanske det kommer en dag då alla hinder försvinner, och allt som va i vägen från början försvinner. och så ser man allt som man inte såg då. men har man otur .. så är det försent